Färdkost!
Hästarna lastades på under 5 minuter och vi är nu på väg hem. Hoppas det inte dröjer allt för länge innan vi är tillbaka igen. :)
- Posted using BlogPress from my iPhone
16 juni 2011
På väg hem
Färdkost!
Hästarna lastades på under 5 minuter och vi är nu på väg hem. Hoppas det inte dröjer allt för länge innan vi är tillbaka igen. :)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Dag 4 - Tiveds camping till Anderstorp
Campingen ägdes av ett mycket trevligt holländskt par som tagit över den i november 2010. Vi fick jättegod middag, vildsvin med skogssvamp, som vi valde ur en lista med fem olika rätter som ingick i vårat paket. Efteråt kunde man köpa till efterrätt och det gjorde vi såklart. Våffla med vaniljglass, grädde och hjortronsylt - helt fantastiskt! Lisas började nästan gråta när ägarinnan bar iväg på tallriken fast att hon hade en liten bit kvar...
Vi fick sova i stugan Helge som låg bara några meter från hästarnas hage vilket var väldigt mysigt. Dock saknade vi belysning och det blev lite kallt på natten. Lisa tyckte att en hemgjord mössa av ett linne var på sin plats.
Vi bodde jämte ett par från Lidingö som hette Pelle och Lena som vi stod och pratade med länge efter middagen. Vi fick mycket bra tips från dem angående ridvägarna i södra Tiveden (och i övriga Sverige också för den delen) så det får vi köra på till hösten eller våren. Pelle och Lena hade två islandsvalacker, Grimm och Jarl, som Jodis stod och gnäggade åt och försökte få uppmärksamhet av hela kvällen...
Vi fick välja tid för frukosten själva så vi sa kl 9. Det serverades varma frallor, ost, grönsaker, kaffe/te och juice. Vi kom inte iväg förrän vid 10.45 idag, men vi red av gårdsplanen med varsin hallonstrut i handen.
När man rider barbacka så har man inte någonting att hänga tyglarna på, men eftersom vi är så innovativa hade vi varsin lösning på detta. Lisa satte sina i voljlock-kardborrebanden och Lovisa bakade in sina i en tofs. Varför? Frågan är snarare varför man ska hålla i tyglarna när hästarna töltar som kungar, och det ÄR roligare att galoppera med händerna rakt ut sjungandes på någon påhittad låt om kentaurer (vi kommer till det senare).
Vi började rida tillbaka samma väg som vi kom från igår, men vi vek av vid punkt 34 mot Kolarkojorna. Terrängen dit var bitvis ganska jobbig men väl värd besväret.
Det fanns möjlighet att ge hästarna vatten när vi kom fram, och Jodis fick även dricka upp päronsaft som Lisa spillde på bordet när vi kommit fram till Kolarkojorna. Bakstugan som ligger intill var tyvärr bara öppen lördagar och söndagar.
Vi fortsatte efter en stunds rast mot sågkvarn och fortsatte längs Unden tills vi kunde svänga av mot Grönelidsleden. Här fanns det underbara tölt- och galoppsträckor och ju mer vi red dessto snabbare gick det. Man skulle kunna tro att hästarna blir trötta av flera timmars ridning, men det gäller tydligen inte våra. De sprang på i ökad tölt på lång tygel som om de inte gjort annat, och vi bara njöt och skrattade (och Lisa grinade - hon kallar det "den stora töltgråten", haha!).
Lovisa försökte filma i galoppen för att vi ska minnas känslan av att vi utvecklats till kentaurer efter de här dagarna. Det gick sådär, men man hör i alla fall hur roligt vi har. Rata-ta-ta-da-da-ra-ta-ta-daaaa (tänk cirkus) har sjungits x antal gånger, och skämtet "aargh! Mat." (vi försökte förstå hur hästar tänker) har gått på repeat.
När vi kom upp en bit på Grönelidsleden hittade vi ett riktigt smultronställe, men numer finns bara några stackars växter kvar efter att jätten glufs-glufs och hans vän länsat stället.
Man såg väldigt långt från toppen, och bilderna gör den verkligen inte rättvisa...
Lite (läs jättemycket) tölt och galopp senare var vi framme vid skylten som visade att vi skulle ta av till höger för att komma till Anderstorp. Vi hade nu 4-5 cm (kart-centimeter alltså) kvar på denna semester. Svårt att veta vem som var ledsnast av mig och Lisa, men nu har vi definitivt bestämt oss för att komma tillbaka!
Hästarna blev glada över att släppas i den fina, lagom kuperade hagen på Anderstorp och vi blev varmt emottagna av Lena, Arne och söta border collien Bella (som kan kasta pinne med sig själv).
Vi fick smaskig mat bestånde av förrätt med skagenröra, huvudrätt med pommes, kött och melonsallad och slutligen glass till efterrätt. Mätta och belåtna ligger vi nu nedbäddade i sängarna med klockan ställd på sju imorgon. Hoppas, hoppas att hästarna är lättlastade imorgon...
Vi fick sova i stugan Helge som låg bara några meter från hästarnas hage vilket var väldigt mysigt. Dock saknade vi belysning och det blev lite kallt på natten. Lisa tyckte att en hemgjord mössa av ett linne var på sin plats.
Vi bodde jämte ett par från Lidingö som hette Pelle och Lena som vi stod och pratade med länge efter middagen. Vi fick mycket bra tips från dem angående ridvägarna i södra Tiveden (och i övriga Sverige också för den delen) så det får vi köra på till hösten eller våren. Pelle och Lena hade två islandsvalacker, Grimm och Jarl, som Jodis stod och gnäggade åt och försökte få uppmärksamhet av hela kvällen...
Vi fick välja tid för frukosten själva så vi sa kl 9. Det serverades varma frallor, ost, grönsaker, kaffe/te och juice. Vi kom inte iväg förrän vid 10.45 idag, men vi red av gårdsplanen med varsin hallonstrut i handen.
När man rider barbacka så har man inte någonting att hänga tyglarna på, men eftersom vi är så innovativa hade vi varsin lösning på detta. Lisa satte sina i voljlock-kardborrebanden och Lovisa bakade in sina i en tofs. Varför? Frågan är snarare varför man ska hålla i tyglarna när hästarna töltar som kungar, och det ÄR roligare att galoppera med händerna rakt ut sjungandes på någon påhittad låt om kentaurer (vi kommer till det senare).
Vi började rida tillbaka samma väg som vi kom från igår, men vi vek av vid punkt 34 mot Kolarkojorna. Terrängen dit var bitvis ganska jobbig men väl värd besväret.
Det fanns möjlighet att ge hästarna vatten när vi kom fram, och Jodis fick även dricka upp päronsaft som Lisa spillde på bordet när vi kommit fram till Kolarkojorna. Bakstugan som ligger intill var tyvärr bara öppen lördagar och söndagar.
Vi fortsatte efter en stunds rast mot sågkvarn och fortsatte längs Unden tills vi kunde svänga av mot Grönelidsleden. Här fanns det underbara tölt- och galoppsträckor och ju mer vi red dessto snabbare gick det. Man skulle kunna tro att hästarna blir trötta av flera timmars ridning, men det gäller tydligen inte våra. De sprang på i ökad tölt på lång tygel som om de inte gjort annat, och vi bara njöt och skrattade (och Lisa grinade - hon kallar det "den stora töltgråten", haha!).
Lovisa försökte filma i galoppen för att vi ska minnas känslan av att vi utvecklats till kentaurer efter de här dagarna. Det gick sådär, men man hör i alla fall hur roligt vi har. Rata-ta-ta-da-da-ra-ta-ta-daaaa (tänk cirkus) har sjungits x antal gånger, och skämtet "aargh! Mat." (vi försökte förstå hur hästar tänker) har gått på repeat.
När vi kom upp en bit på Grönelidsleden hittade vi ett riktigt smultronställe, men numer finns bara några stackars växter kvar efter att jätten glufs-glufs och hans vän länsat stället.
Man såg väldigt långt från toppen, och bilderna gör den verkligen inte rättvisa...
Lite (läs jättemycket) tölt och galopp senare var vi framme vid skylten som visade att vi skulle ta av till höger för att komma till Anderstorp. Vi hade nu 4-5 cm (kart-centimeter alltså) kvar på denna semester. Svårt att veta vem som var ledsnast av mig och Lisa, men nu har vi definitivt bestämt oss för att komma tillbaka!
Hästarna blev glada över att släppas i den fina, lagom kuperade hagen på Anderstorp och vi blev varmt emottagna av Lena, Arne och söta border collien Bella (som kan kasta pinne med sig själv).
Vi fick smaskig mat bestånde av förrätt med skagenröra, huvudrätt med pommes, kött och melonsallad och slutligen glass till efterrätt. Mätta och belåtna ligger vi nu nedbäddade i sängarna med klockan ställd på sju imorgon. Hoppas, hoppas att hästarna är lättlastade imorgon...
14 juni 2011
Vansinnessken i poncho över nedbrunnet kallhygge
Dagen började med alla fyra på gott humör och bara lite duggregn. En vänstersväng efter någon halvtimme skulle tydligen ha varit en höger sväng, vilket senare blev förklaringen till att vi red vilse. Att sjön på kartan låg på fel sida vägen var inget vi la någon energi på att fundera över...
Båda hästarna fick badat och druckit lite och var nöjda och glada.
Precis när vi hade hittat en trevlig rastplats började ösregnet vilket är lika med poncho på. Här kommer därför en liten omröstning, vem av Lisa och Lovisa är fulast i poncho?
Bidrag 1:
Bidrag 2:
Svårt val va? ;)
Det är i alla fall här rubriken ska få sin förklaring. Vi red upp för för en stubbåker vid Tjädermossen längs Dammtorpsrundan där det hade varit en skogsbrand 2008 och fick den festliga idén att galoppera. Jodis och Atla som troligtvis aldrig haft någon med ett prasslande sopsäcksliknande poncho på ryggen drog iväg i galopp/sken uppför backen...
Man blir inte smidig i regnbyxor kan vi hälsa.
Regnet avtog tack och lov, och i slutet av rundan var vi nästan torra. Hästarna har varit helt fantastiska idag, och vi har töltat långa sträckor i högt tempo på långa tyglar utan någon ansträngning alls från vår sida. Helt underbar känsla!
Hjälmfrilla efter sju timmars ridning.
Kvällsvåffla!! Godaste vi ätit på länge. Ljuvlig hjortronsylt...
Dags för ett parti yatzy i vår stuga utan el. God natt!
Båda hästarna fick badat och druckit lite och var nöjda och glada.
Precis när vi hade hittat en trevlig rastplats började ösregnet vilket är lika med poncho på. Här kommer därför en liten omröstning, vem av Lisa och Lovisa är fulast i poncho?
Bidrag 1:
Bidrag 2:
Svårt val va? ;)
Det är i alla fall här rubriken ska få sin förklaring. Vi red upp för för en stubbåker vid Tjädermossen längs Dammtorpsrundan där det hade varit en skogsbrand 2008 och fick den festliga idén att galoppera. Jodis och Atla som troligtvis aldrig haft någon med ett prasslande sopsäcksliknande poncho på ryggen drog iväg i galopp/sken uppför backen...
Man blir inte smidig i regnbyxor kan vi hälsa.
Regnet avtog tack och lov, och i slutet av rundan var vi nästan torra. Hästarna har varit helt fantastiska idag, och vi har töltat långa sträckor i högt tempo på långa tyglar utan någon ansträngning alls från vår sida. Helt underbar känsla!
Hjälmfrilla efter sju timmars ridning.
Kvällsvåffla!! Godaste vi ätit på länge. Ljuvlig hjortronsylt...
Dags för ett parti yatzy i vår stuga utan el. God natt!
Fyra timmar senare...
...är vi tillbaka där vi startade imorse. Men nu vet vi åtminstone var vi är, försök nummer två inleds.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Dagen outfit - vilse i skogen
Det regnar en del nu och vi är eventuellt vilse men än så länge vid gott mod.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Dag 3, Tivedstorp till Tivedens camping
Rundan idag kommer vara något kortare än igår. Precis som vi gjorde då kommer vi förlänga den något från "orginal-rundan".
Vi kommer rida förbi flera sjöar, och ridvägarna är till stor del grusvägar anpassade till vagnskörning.
Vädret är lite sämre än igår, med molntäckt himmel och en del vind. Men man vill inte klaga så länge regnet håller sig borta.
Tack för alla härliga kommentarer! :)
Vi kommer rida förbi flera sjöar, och ridvägarna är till stor del grusvägar anpassade till vagnskörning.
Vädret är lite sämre än igår, med molntäckt himmel och en del vind. Men man vill inte klaga så länge regnet håller sig borta.
Tack för alla härliga kommentarer! :)
13 juni 2011
Dag 2, Pensionat Tiveden till Tivedstorp via nationalparken
Pensionat Tiveden - Tivedstorp
ca 33km
(inget internet, detta skrevs kl 21 den 13)
Lovisa var inte direkt jättesugen på att gå upp på morgonen, Lisa var betydligt piggare.. Frukosten var toppen med ägg, två sorters bröd, skinka, ost, fil/yoghurt, flingor/müsli och björnbärssylt. Vi fick med oss lunchlådor med pastasallad, smörgås och banan.
Väl iväg fick vi rida en bit på vägen då någon fått för sig att hugga ner en del träd rakt över ridvägen. Efter någon timme kom vi fram till lanthandeln där vi köpte varsin glass, en påse chips och två trisslotter (som vi inte skrapat än kom jag just på).
Vi fick syn på en hare idag och igår såg vi ett rådjur. Eftersom ni känner oss så väl vet ni att vi pratar och skrattar en hel del så gissningsvis hör de vilda djuren oss på långa vägar och håller sig undan. Det finns nämligen både älg, varg, bäver, och björn häromkring...
Vi fick syn på ett troligtvis väldigt nyfött föl som inte ens var torrt ännu. Hur söt som helst!
Stretching igen... Rumporna gör ont nu kan jag säga!
Alla fyra har fått badat idag. Tyvärr ligger bilderna i den riktiga kameran så vi har inga bildbevis att lägga upp, men roligt var det! Svårt att säga vem av oss fyra som tyckte det var roligast. :)
Den svåra terrängen var inte mycket svårare än skogen ovanför stallet men det blev lite träning på att gå över broar.
Här har vi Junker Jägers Sten där det sägs spöka. Rider man där i skymningen ska man kunna se antingen en huvudlös jungfru eller en norsk jägare med en tjäder över axeln... Vi var båda glada över att det var fullt dagsljus. ;)
Båda hästarna har töltat som bara den! Kilometerlånga sträckor i klockren tölt i alla möjliga tempon. Jodis fick till 100 meter tölt på helt lång tygel! Mattes pärla. Bästa tölten för båda hästarnas del. Atla har lyckats skita nio gånger och kissa tre under ridturen, vilket kan jämföras med Jodis som sket en gång...
Sju timmar tog turen inklusive pauser. Nu är vi på plats och hästarna har fått sitt kraftfoder och kratsade hovar. Vi har fått god mat och fick köpt varsin glass till. Givetvis massor med yatzy också! Nu sitter vi uppe på det lilla rummet (med betoning på lilla) och har precis planerat turen för imorgon.
ca 33km
(inget internet, detta skrevs kl 21 den 13)
Lovisa var inte direkt jättesugen på att gå upp på morgonen, Lisa var betydligt piggare.. Frukosten var toppen med ägg, två sorters bröd, skinka, ost, fil/yoghurt, flingor/müsli och björnbärssylt. Vi fick med oss lunchlådor med pastasallad, smörgås och banan.
Väl iväg fick vi rida en bit på vägen då någon fått för sig att hugga ner en del träd rakt över ridvägen. Efter någon timme kom vi fram till lanthandeln där vi köpte varsin glass, en påse chips och två trisslotter (som vi inte skrapat än kom jag just på).
Vi fick syn på en hare idag och igår såg vi ett rådjur. Eftersom ni känner oss så väl vet ni att vi pratar och skrattar en hel del så gissningsvis hör de vilda djuren oss på långa vägar och håller sig undan. Det finns nämligen både älg, varg, bäver, och björn häromkring...
Vi fick syn på ett troligtvis väldigt nyfött föl som inte ens var torrt ännu. Hur söt som helst!
Stretching igen... Rumporna gör ont nu kan jag säga!
Alla fyra har fått badat idag. Tyvärr ligger bilderna i den riktiga kameran så vi har inga bildbevis att lägga upp, men roligt var det! Svårt att säga vem av oss fyra som tyckte det var roligast. :)
Den svåra terrängen var inte mycket svårare än skogen ovanför stallet men det blev lite träning på att gå över broar.
Här har vi Junker Jägers Sten där det sägs spöka. Rider man där i skymningen ska man kunna se antingen en huvudlös jungfru eller en norsk jägare med en tjäder över axeln... Vi var båda glada över att det var fullt dagsljus. ;)
Båda hästarna har töltat som bara den! Kilometerlånga sträckor i klockren tölt i alla möjliga tempon. Jodis fick till 100 meter tölt på helt lång tygel! Mattes pärla. Bästa tölten för båda hästarnas del. Atla har lyckats skita nio gånger och kissa tre under ridturen, vilket kan jämföras med Jodis som sket en gång...
Sju timmar tog turen inklusive pauser. Nu är vi på plats och hästarna har fått sitt kraftfoder och kratsade hovar. Vi har fått god mat och fick köpt varsin glass till. Givetvis massor med yatzy också! Nu sitter vi uppe på det lilla rummet (med betoning på lilla) och har precis planerat turen för imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)