Campingen ägdes av ett mycket trevligt holländskt par som tagit över den i november 2010. Vi fick jättegod middag, vildsvin med skogssvamp, som vi valde ur en lista med fem olika rätter som ingick i vårat paket. Efteråt kunde man köpa till efterrätt och det gjorde vi såklart. Våffla med vaniljglass, grädde och hjortronsylt - helt fantastiskt! Lisas började nästan gråta när ägarinnan bar iväg på tallriken fast att hon hade en liten bit kvar...
Vi fick sova i stugan Helge som låg bara några meter från hästarnas hage vilket var väldigt mysigt. Dock saknade vi belysning och det blev lite kallt på natten. Lisa tyckte att en hemgjord mössa av ett linne var på sin plats.
Vi bodde jämte ett par från Lidingö som hette Pelle och Lena som vi stod och pratade med länge efter middagen. Vi fick mycket bra tips från dem angående ridvägarna i södra Tiveden (och i övriga Sverige också för den delen) så det får vi köra på till hösten eller våren. Pelle och Lena hade två islandsvalacker, Grimm och Jarl, som Jodis stod och gnäggade åt och försökte få uppmärksamhet av hela kvällen...
Vi fick välja tid för frukosten själva så vi sa kl 9. Det serverades varma frallor, ost, grönsaker, kaffe/te och juice. Vi kom inte iväg förrän vid 10.45 idag, men vi red av gårdsplanen med varsin hallonstrut i handen.
När man rider barbacka så har man inte någonting att hänga tyglarna på, men eftersom vi är så innovativa hade vi varsin lösning på detta. Lisa satte sina i voljlock-kardborrebanden och Lovisa bakade in sina i en tofs. Varför? Frågan är snarare varför man ska hålla i tyglarna när hästarna töltar som kungar, och det ÄR roligare att galoppera med händerna rakt ut sjungandes på någon påhittad låt om kentaurer (vi kommer till det senare).
Vi började rida tillbaka samma väg som vi kom från igår, men vi vek av vid punkt 34 mot Kolarkojorna. Terrängen dit var bitvis ganska jobbig men väl värd besväret.
Det fanns möjlighet att ge hästarna vatten när vi kom fram, och Jodis fick även dricka upp päronsaft som Lisa spillde på bordet när vi kommit fram till Kolarkojorna. Bakstugan som ligger intill var tyvärr bara öppen lördagar och söndagar.
Vi fortsatte efter en stunds rast mot sågkvarn och fortsatte längs Unden tills vi kunde svänga av mot Grönelidsleden. Här fanns det underbara tölt- och galoppsträckor och ju mer vi red dessto snabbare gick det. Man skulle kunna tro att hästarna blir trötta av flera timmars ridning, men det gäller tydligen inte våra. De sprang på i ökad tölt på lång tygel som om de inte gjort annat, och vi bara njöt och skrattade (och Lisa grinade - hon kallar det "den stora töltgråten", haha!).
Lovisa försökte filma i galoppen för att vi ska minnas känslan av att vi utvecklats till kentaurer efter de här dagarna. Det gick sådär, men man hör i alla fall hur roligt vi har. Rata-ta-ta-da-da-ra-ta-ta-daaaa (tänk cirkus) har sjungits x antal gånger, och skämtet "aargh! Mat." (vi försökte förstå hur hästar tänker) har gått på repeat.
När vi kom upp en bit på Grönelidsleden hittade vi ett riktigt smultronställe, men numer finns bara några stackars växter kvar efter att jätten glufs-glufs och hans vän länsat stället.
Man såg väldigt långt från toppen, och bilderna gör den verkligen inte rättvisa...
Lite (läs jättemycket) tölt och galopp senare var vi framme vid skylten som visade att vi skulle ta av till höger för att komma till Anderstorp. Vi hade nu 4-5 cm (kart-centimeter alltså) kvar på denna semester. Svårt att veta vem som var ledsnast av mig och Lisa, men nu har vi definitivt bestämt oss för att komma tillbaka!
Hästarna blev glada över att släppas i den fina, lagom kuperade hagen på Anderstorp och vi blev varmt emottagna av Lena, Arne och söta border collien Bella (som kan kasta pinne med sig själv).
Vi fick smaskig mat bestånde av förrätt med skagenröra, huvudrätt med pommes, kött och melonsallad och slutligen glass till efterrätt. Mätta och belåtna ligger vi nu nedbäddade i sängarna med klockan ställd på sju imorgon. Hoppas, hoppas att hästarna är lättlastade imorgon...
